Hjälp, min omgivning är besatt av vikt och träning!

[TMA]

Hej, jag är en tjej på 18 år som börjar bli så sjukt trött på att alla är helt besatta av att träna och äta nyttigt osv. Jag själv mår väldigt dåligt över detta, ibland äter jag knappt eftersom jag får ångest av varje tugga, men till slut ger jag upp och äter och då känner jag mig värdelös som inte orkade stå emot längre, och så ångrar jag mig och håller mig borta från maten ett tag och så håller det på.

Min bästa vän, eller före detta bästa vän kanske man ska säga, vi har glidit ifrån varandra iom detta, led tidigare av ätstörningar vilket var svårt att banka i henne, men hon verkade i alla fall förstå det till slut. Det här var för ungefär ett år sedan, hon vägde verkligen ingenting och tränade i princip hela tiden samtidigt som hon visade typiska tecken på ätstörningar, så som att prata om mat hela tiden osvosv. Jag och en kompis till pratade då med hennes mentor som såg till att föräldrar, tränare i fotbollsklubben och i skolan fick veta vad som var på gång (hon spelar fotboll i samma lag som jag samt i skollaget). Hon "tvingades" då gå till skolsyster på kontroller och så fick hon inte träna på 3 mån, men hon behövde inte prata med någon och efter ett par månader struntade hon i sitt träningsförbud och var med på fotbollen ändå.

Nu är hon visserligen inte lika smal som hon var när tillståndet var som värst, men hon beter sig på exakt samma sätt och tränar ännu mer. Vi spelar som sagt i samma fotbollslag, och nästa vecka börjar vår försäsong, då vi tränar tre gånger i veckan. Utöver det så gymmar hon, exakt hur mycket vet jag inte eftersom vi inte tränar på samma gym, så jag kan inte hålla koll på henne. Men jag vet att hon är där ofta, förmodligen varje dag då vi inte har fotboll, och så springer hon så fort hon får chansen. Mötte henne till exempel häromkvällen när jag åkte bil, det var flera minusgrader ute och snöstorm och hon var ute och sprang...

Har nu dessutom fått höra att hon äter proteinpulver (hennes pojkvän gymmar ganska seriöst och han påverkar nog henne en hel del) och hon har fått för sig att hon ska bygga upp sin kropp, som egentligen bara är skinn och ben i princip. Hon berättade också för en av våra gemensamma vänner att hon äter kvarg till kvällsmat varje dag för att kroppen ska få proteiner och bla, bla. För ett tag sedan tränade hon tre gånger på en dag(!), först fotbollsträning i skolan, sedan ett pass på gymmet och slutligen fotbollsträning med laget. Hon ser verkligen sjuk ut om man jämför med hur hon såg ut innan allt det här började, då hon var frisk, fin och sund. Samtidigt som det här är skadligt för henne så påverkar det mig och flera andra, tex vännen som hon berättade att hon åt kvarg för. Allt känns som en tävling och hon är aldrig ärlig mot mig eftersom hon vet att jag håller koll på henne. Det är ganska mycket snack om mat men jag vet att hon aldrig äter onyttigheter, som hon ibland skriver eller säger att hon gör. Det känns som om hon vill få oss att tro att hon äter massor för att få oss att göra det, så att hon ska "vinna", om ni förstår..

Jag vet inte vad jag ska göra... Hur får jag henne att förstå? Borde jag inte oroa mig? Är det dumt att hon äter proteinpulver och kvarg? Vet inte vart jag ska ta vägen varken när det gäller min egna "ätstörning" eller min väns..

[spiderman]

Vi lever idag i ett samhälle där vi fullkomligt dränks av tryck från media hur man ska se ut, äta, bli och leva. Det är inte lätt varken för kvinnor eller män att hålla emot trycket och kunna göra egna kloka val baserat på vad som är bäst för individen, oavsett om det är mat, levnadssätt eller vad som påverkar det psykiska tillståndet. Jag tycker det är fint av dig att du bryr dig om din vän och hennes livssituation och jag tror det bästa du kan göra är att stötta henne och se till att andra i hennes omgivning gör samma sak. Du går fortfarande i skolan vilket är bra för situationen eftersom du kan slå larm till personal som kan bidra till att din vän får ökat stöd. Det är också bra om du inte tar tag i allt själv utan kanske försöker få med dig en förälder som kan bidra med goda råd och kontakter inom skola och vård.

Samtidigt måste du även tänka på dig själv i denna situation. För som du själv nämner har du själv liknande problem och det är absolut något du måste göra något åt för att du ska kunna hjälpa din vän. För hur ska du kunna stötta din vän om du själv inte mår bra och lider av samma/liknande problem? Har du bra en bra relation med dina föräldrar kan det vara bra om du talar med dem i första hand om situationen så att de kan ge dig stöd och hjälpa dig. I andra hand tycker jag du ska prata med kurator/psykolog eller liknande som kan vägleda dig bättre.

Verkligen imponerande att du kommit till insikt med problemet och vill göra något åt det, både för dig själv och din vän!

[mandarin]

Du har tagit ett stort steg framåt genom att bara inse att både du och din vän har problem. Det är jättesvårt att se någon gå ner sig så som din vän gör men du kan inte axla hela ansvaret för hennes liv. Var där som ett stöd och en vän men du måste sätta dig själv i första rummet. Vill hon inte lyssna så tjata inte. Försök umgås med henne som vilken annan vän som helst. Jag tror det är det bäste du kan göra i den här situationen.

Sen måste du själv försöka komma bort från miljön du vistas i om du ska få bukt med dina egna problem. Försök hitta människor som inte har problem med maten och, som spiderman skrev, hitta någon du kan prata med.

Önskar dig alla lycka till!