Annons
Annons

Den optimala träningspartnern uppmuntrar mindre och motiverar mer

Den bästa träningspartnern verkar vara en person som förstår att tiga är guld, åtminstone enligt en studie genomförd av en forskare i the College of Human Ecology vid Kansas State University.

Brandon Irwin, biträdande professor i kinesiologi, har nyligen upptäckt att människor tenderar att träna längre när deras träningspartners uppfattas som något duktigare än dem själva och ifall deras träningspartners var sådana som höll sin muntliga uppmuntran till ett minimum.

Undersökte hur man kan öka träningsmotivationen

Brandon Irwin har arbetat med forskare vid the Michigan State University under studien ”You Can Do It: the Efficacy of Encouragement in Motivating the Weak Link to Exercise Longer During an Online Exercise Video Game”. Studien kommer att publiceras i the Journal of Medical Internet Research. Forskningsteamets mål var att undersöka hur man kan öka motivationen under fysisk aktivitet.

– Människor tycker om att träna tillsammans med andra människor, säger Irwin. I motionsgrupper tenderar folk att uppmuntra varandra. De säger saker som ”kom igen, du kan klara det”. Vi ville ta reda på vilken effekt denna uppmuntran hade på deras motivation.

Den optimala träningspartnern är 40 procent bättre

I en fristående studie upptäckte därför Irwin att den optimala träningspartnern är 40 procent bättre än den som man tränar tillsammans med, för att på så sätt kunna motivera den mindre framgångsrika träningskompisen att träna under en längre tid och i en ökad takt.

I Irwins studie blev de 115 deltagarna tillsagda att göra plankor, en magövning, så länge som de orkade. Därefter bad forskarna en grupp av deltagarna att de skulle träna tillsammans med en partner som var något bättre än dem själva, fast denna träningspartner var en videoinspelning. En annan grupp av deltagare fick också veta att de skulle träna tillsammans med en partner, även detta en inspelning, men den här gången fick de träna tillsammans med en träningspartner som verbalt uppmuntrade dem under tiden de utförde plankövningen.

Trodde att uppmuntran skulle vara motiverande

– Initialt var det logiskt för oss att uppmuntran skulle vara motiverande, fastslog Irwin. Men vi insåg att det nästan var det motsatta som skulle visa sig vara sant. När man tränar tillsammans med någon som är lite bättre än en själv och som inte verbalt försöker uppmuntra en under träningspasset, så visade det sig deltagarna tränar längre träningspass än ifall alla förutsättningar i övrigt var desamma, men att träningspartnern verbalt försökte uppmuntra dem. Vi förväntade oss inte detta, säger Irwin.

Kan tolka kommentarerna som nedlåtande

Irwin säger att forskningsteamets tankar om varför det är på det här sättet är att de som hade fått uppmuntran från en partner som de uppfattar som duktigare än dem själva, kan ha tolkat dessa kommentarer som nedlåtande.

– Om två personer tränar tillsammans och den ena hela tiden säger ”kom igen nu, du fixar det här” till den andra så kan det på sikt uppfattas som nedlåtande, säger Irwin.

Ville inte vara den svaga länken under träningspasset

Deltagarna i studien var inte medvetna om att deras träningspartner var en inspelning. Irwin och hans forskarkollegor upptäckte vidare att de personer som ingick i studien inte var benägna att sluta träna hur som helst. Forskargruppen berättade nämligen för deltagarna att så fort de skulle sluta träna så var också deras träningspartner tvungna att stanna upp.

Att inte vara den svaga länken är en stor drivkraft hos folk som tränar tillsammans med någon annan och detta gäller också i gruppträning, berättar Irwin. Man vill inte göra så att ens partner tvingas sacka efter eller stanna upp i träningen. Att bibehålla motivationen är också en viktig faktor när det gäller gruppträning och detta ville Irwin och hans kollegor veta mera om under studien.

Resultaten kan användas vid design av dataspel

Irwin berättar att resultatet från den här forskningen skulle kunna användas vid design av elektronisk media, vilket inkluderar såväl dataspel som sociala medier. I ett dataspel skulle forskningsresultaten kunna bidra till att utveckla den bästa virtuella karaktären för ett träningsbaserat videospel, så som Nintendo Wii Fit.

– Vår forskning tyder på att den bästa virtuella träningspartnern är någon som är lite bättre än en själv och som inte uppmuntrar dig under vissa villkor, säger Brandon Irwin.

Para ihop träningspartners utifrån de bästa förutsättningarna

Irwin tillägger att dessa principer också kan tillämpas på riktiga träningspartners och på fitness sajter inom social media. Träningspartners skulle kunna matchas ihop utifrån en algoritm som skulle användas för att diktera hur mycket kommunikation de bör ha under träningspasset.

När man kommunicerar via ett elektroniskt forum, lägger designern begränsningar för vad och hur man kommunicerar med varandra, säger Irwin. Om du samarbetar med din ultimata träningskompis, kan din kommunikation antingen underlättas eller hämmas, beroende på dina inställningar.

Irwin var huvudförfattare till denna studie, som stöddes av en stor donation på 149 000 dollar från the Robert Wood Johnson Foundation to Michigan State University.

Annons